Historien om min hjärtinfarkt (4)


1-Mörka  2-Skärriga  3-Osannolika  4-Operativa  5-Uppbyggliga  6-Stabila  7-Reflekterande  8-Återkommande  9-Återkommande nr 2

Den "operativa" delen
(ekg)

Operationsdagen (Onsd 24 Sept 1997)

Upp och duscha med anti-mögelmedel igen! Här tar man inga onödiga risker! 07:30 skulle jag vara klar. Fick ingen frukost men en spruta ca 06:45 med morfin och vete-fasen-mera. Sedan iväg. Mitt minne är liksom inte så bra här utan....
 

...sedan drog de ur röret ur halsen och frågade om jag ville prata med min fru "ja tack" sade jag. Men hon kände inte igen mig på rösten eftersom röret har suttit fast i halsen genom att klämma en "ballong" mot stämbanden. Vad vi sedan pratade om kommer jag inte ihåg.

Jag vaknade till vid ca 16:00. Operationen (så här gjorde dom...) hade startat 08:55 och avslutats 11:40. När jag sedan var klar i skallen ringde jag till Lena vid ca 19:00. Det var en mycket olik Lena som kvittrade, väldigt befriande!

Andra dagen (Tord 25 Sept 1997)

Jag minns inte om de röntgade denna dag - jag tror det. Man lyfter på en med alla dränage-slangar och pinaler, lägger plåten under ryggen, och tar en bild. Sedan tar man bort dränage-rören och gör en klar för att efter lunchtid köra upp en till eftervårdsavdelningen 40D.

Att ta bort dränage-rören gör inte direkt ont - men är oerhört tungt/jobbigt.

Broder Svante kom på besök på kvällen och han tyckte att jag verkade oförskämt pigg..  Under hans besök fick jag penicilin som gardering efter att såren efter dränage-slangarna hade läkts ihop och jag var "tät" igen. Men kanylen satt inte som den skulle så det var svårt att få in penilicinet... och det kändes! Det är det som har gjort mest ont under hela processen!

Tredje dagen (Fred 26 Sept 1997)

Den tuffaste morgonen! Kroppen har börjat att "stelna". Jag satt upp i sängen mellan 04:00 och 05:00. Sedan startade de med att vi skulle tvätta oss själva! Det var inte det enklaste precis! Men mycket behövligt för att få igång på oss!

Nåja, när läkaren Leif Hagman kom var vi klara för ronden. Vad klockan var vet jag inte. Men jag stod upp och pratade med läkaren! Och han tyckte att det föreföll som om jag mådde bra och föreslog att sända hem mig till Köping på måndag - och ingen protesterade!

Promenaden (Sönd 28 Sept 1997)

På lördagen hade jag hade frågat om jag inte kunde få gå ut i det vackra vädret och ta en nypa frisk luft. Men de tyckte att det var några trappsteg för mycket för det. Men på söndagen var det ingen som protesterade. Så jag traskade ut och promenerade. Gick upp till cardiologen för att visa att jag nu klarat av operationen. Där var en sköterska som inte trodde att jag hade opererats på onsdagen - men en annan kände igen mig verifierade att så var fallet. Sen gick jag i sakta mak runt halva Akademiska sjukhusområdet innan promenaden var klar! Det var underbart: att få känna "frisk" luft med rykande färska avgaser och doft av gräsmattor med mera.

Återfärden till Köping (Månd 29 Sept 1997)

Vi var två stycken som skulle samtransporteras till Västmanland. De ringde och undrade om en patient kunde sitta upp - och det kunde jag! Annars hade de varit tvugna att ordna med två ambulanser. Så jag fick sitta i framsätet under färden via Västerås (för omlastning av den andre patienten till annan ambulans mot Fagersta) och vidare till Köpings Lasarett. Som 'vanligt' var det Tomas Rådestad som var 'mottagande' läkare! Denna gång blev jag placerad på avdelning 2.

Läkarbesök (Tisd 30 Sept 1997)

Först idag kom läkaren och 'besiktade' mig. Läkaren var Adrian Velica. Han tyckte att det såg bra ut och ansåg att jag borde bli utskriven nästa dag! Och han konfirmerade att jag inte behövde andra läkemedel än Trombyl och SelokenZOK.

Utskrivningen (Onsd 1 Okt 1997)

Så var det då dags för utskrivning. En vecka efter operationen! Det är ganska fantastiskt vad fort det kan gå! Fick recept för Trombyl och ZelokenZOK för sammanlagt ett år!

Hustru Lena kom som en blixt på lunchen när hon fått reda på att jag redan var utskriven! Vi passerade apoteket innan hemfärden. Och nog var det en glad chaffös som körde hem mig! Och det kändes skönt att vara hemma igen - även om man inte kunde göra allt vad man ville!


Föregående...    *    ...Nästa