Historien om min hjärtinfarkt (9)

Den "återkommande nr 2" delen

Vafalls? (februari 2019)

Jag noterar en dag i slutet av februari 2019 att det känns något i bröstet... Återigen kände jag det där som jag känner igen.

Vad det var? Jo, jag kände av kärlkramp - igen. Men det var inte direkt oväntat. Sedan förra gångan har jag ju insett att även den andra venen kommer att becka ihop. Och nu är det tydligen dax.

Fredagen 8 mars ringde jag min vårdcentral och begär att få ta ett EKG. Resultatet blir att jag får en tid hos min läkare Tomasz till onsdag 13 mars. VIlket resulterar i att han lyssnar och tar EKG. Så säger han att det är bättre att jag åker till akuten och dom tar prover och svarar för fortsättningen i stället för att han skriver en remiss. Det går mycket snabbare - jag tror att har såg/hörde nåt som jag inte vet. Och det var bättre att agera lite snabbt - "Det är dumpt att chansa" tyckte Tomasz.

Jag ringde hem och blev varse att Lena behövde skjuts varför jag skippade akuten och åkte hem. Dessdutom hade vi en begravning på fredag som jag inte ville missa. Jag kan åka in till akuten på måndag resonerade jag. Jag tyckte inte att det var mera bråttom.

Under helgen hade jag inbrott i båten! Polis under söndag och tekniker på måndagen. Efter lunchen åkte jag in till akuten. Som kollade remissinfo som Tomasz skrivit och jag blev undersökt. Lite blodprover som skulle ta en timma att analysera. Något hittade dom tydligen för efter ca en timme sydde dom in mig! Gratis natthärbärge men inget besked om varför. På förfrågan fick jag reda på att provet visade att jag inte hade fått en infarkt - vilket jag ju redan visste!

Dagen efter på ronden sa läkaren Ali att jag inte hade haft infarkt men att dom hittat ett blåsljud på hjärtat och ville kolla om det fanns klaffel. Men det blev inte något mer under tisdagen. Mer än att jag fick ett jättepåslag av adrenalin! Frös och mådde inte bra! Lyckades äta maten (fisk) och satte sedan igång med att gå i korridoren. 120 meter fram och tillbaka på ca 1 minut. Gick bortåt 40 minuter med ca 100 i puls - det blev bortåt en halvmil! Sen känndes det mycket bättre.

Vid ronden på onsdagen sa doktorn att om det visade sig vara bra med klaffarna skulle jag på åka hem och dom skulle skriva remiss om angio till Västerås. Och under eftermiddagen gjordes ultraljudundersökningen. Med negativt resultat. Och eftersom det inte var fel på hjärtats klaffar skrev dom ut mig. Med lite mediciner och en remiss uttryckt om att få göra en angio inom 4 veckor.

Det var skönt att komma hem igen. Och resultatet blev ju det som jag hade velat hela tiden (eller hoppats på i alla fall!). Jag hade ju redan antagit att det var den kvarvarande venen som börjat packa ihop. Så nu är bara att vänta på besked från Västerås.

Det var inte kallelse till ny angio. Det var läkaren Ali som meddelade att det blev ett nej från Västerås på remissen. Vilket inte var vad jag hade hoppats på! Men det fanns redan en inplanerad telefontid till den 11 april med Ali. Så det är bara att avvakta till dess. Och att alltid ha med Nitrolinguan i fickan! Bra att ha när kärlkrampen kommer.

Kungsör  i mars 2019